Vecka 20
 

 

Vecka 20


Hej !!

Ligger just nu i hytten på Finlands färjan mellan Helsingfors & Sthlm. I helgen har jag och Henry varit nere i Lettland och åkt 4:e deltävlingen i MX3 VM.

Vägen ner gick genom Finland eftersom jag veckan innan varit hemma i Kalix. Väl i Helsingfors hann vi med 4 timmars sömn innan båten till Tallin i Estland skulle lämna hamnen. Myten om korrumperade tullmän och mycket problem som alla pratar om i samband med tävlingar i dessa länder var då för oss inget vi märkte av. Vi blev väldigt bra mottagna överallt och jag är imponerad av Estland. Bra vägar och en modern infrastruktur med vänligt folk hela vägen från tull tjänstemän till mackpersonal. När man väl kom i Lettland sjönk standarden på vägar och man ser att det är ett fattigare land. Men inte heller här stötte vi på några som helst problem mer än ett enormt visat intresse av lokal befolkningen.

Framme på banan möttes vi av en grym motorstadion med allt vad man kunde önska. Stor gräsdepå, 20 spolplatser med fastmonterade högtryckstvättar, Dricksvatten i slangarna och ett dusch/wc hus som slår ut allt vad jag sett i Sverige i alla fall. Banan var riktigt häftig också, bred i hårt packad sand/grus med många och riktigt stora hopp. Speaker tonet/varvräkningen var ett nybyggt 4 våningshus med panorama fönster ut mot banan !! Stora camping områden utanför började tidigt fyllas med tält och ryktena säger att våldsamma fester ägde rum här under nätterna. Allt detta bevakades minutiöst av militärer och depån som vi befann oss i var stängd för allmäneheten förutom särskilt "inbjudna". Dessa "inbjudna" råkades till 90% bestå av lettiska fotomodeller som sprang runt i Bikini och kort kort. Alla dessa hade olika uppgifter allt från anmälan, transpondrar, paraplyflickor osv osv. ( Jag tror en del bara hade till uppgift att se snygga ut ) Detta gjorde inte livet lätt för våra meckar som hade nog så svårt att hålla koncentrationen på däckbyten när dom var iaktagna och filmade/fotade av dessa damer. Tur att vi förare har annat att koncentrera oss på :-)

Träningarna på lördagen gick helt okej och det gick fort att lära sig banan, jag hade mellan 20-30 tid på dessa träningar. På tidskvalet gick det till en början inget vidare och jag åkte lite stelt. Men efter ca 15 min hittade jag fina linjer och fick till en tid på 1.55 vilket då var en 20:e tid och tillslut vart det en 24:e tid. Inte så mycket att orda om mer än att varje placering längre fram betyde en plats mer till höger på startrakan och en stor fördel över första hoppet som låg nästan mitt i första böj. Dom som stod lång ut till vänster var chanslösa att göra en bra start på denna startraka. Morgon träningen på söndag gick sådär och jag hade kring en 30:e tid vill jag minnas. Men det kändes ändå rätt bra med tanke på att söndagsträningen i Holland hade jag inte bättre än 39:e tid.

Första heatet blev en riktig pers, det var 26 grader i skuggan och stekande sol.
Jag varvade första gången kring 25:e plats och började få in åkningen. Första varvet är som ett krig i varje kurva. Ena kurvan kör man om två stycken för att i nästa tappa två placeringar. Det är lite som ett lotteri och man gör allt för att försöka läsa vad som ska hända mellan alla förare men ibland drar man nit lotten. Samtidigt skiljer sig dessa grabbar mycket från vad man är van vid. INGEN är nöjd med sin placering och alla krigar framåt hela tiden. Allt eftersom heatet gick avancerade jag sakta men säkert uppåt. Några krashade och några körde jag om samtidigt som jag också blev omkörd av en del. När tio minuter återstod så stog det 20:e plats på placeringstavlan och jag låg på poäng plats. Det kändes underbart men problemet var att jag var så trött att jag trodde ibland att jag skulle svimma. Jag bet ihop och kämpade men trycket blev för hårt bakifrån och jag gjorde ett misstag och blev omkörd av två stycken. En av dessa platser tog jag tillbaka på sista varvet men slutade på en förarjlig 21:a plats. Vilket jag i och för sig var väldigt nöjd med men det var ju så nära poäng !! Jag var totalt slut när jag gick imål. Det var den där obehagliga känslan att man vet knappt vad som är upp eller ner eller om hjärtat sa sluta slå.

Kall dusch, Rapid recovery från Fairing och en massa mat följt av 15 min sömn blev uppladdningen till nästa heat. Jag visste att kan jag plåga mig själv i ca 36 min till 100% finns poäng chans. Detta blev ett nästan identiskt heat som det första. Ut kring 25:e plats och full attack direkt. Sakta men säkert närmade jag mig 20:e platsen och när 10 min återstod stog det återigen plac: 20 på varvskylten från Henry. Nu var det bara vilja som gällde. Plötsligt bröt en kille några placeringar framför mig och jag hade en 19:e plats. Men det var ett koppel av förare bakom som "knackade" på i en del kurvor. Som tur var hade jag Patric Walter körande för team Yamaha KS framför mig och jag bestämde mig för att försöka köra om honom istället för att bry mig om vad som hände bakom. När tre varv återstod lyckades jag hoppa om honom på en ytter och hade 18:e plats i några kurvor. Tydligen tände han till ordentligt och kom senare förbi som en raket igen. Jag tordes inte utmana i någon närkontakt även om chansen fanns vid omkörningstillfället. Tillbaka på 19:e plats och då kom 2v skylten upp. Nu insåg jag att det är NÄRA !! och jag blev tok nervös plötsligt började jag bara tänka "måste klara detta" Jag hade Aleksandrovics jagande i bakhjulet men fick signaler om att bakom honom fanns en lucka på ca 10sek till 21:a platsen. Han låg på och stötte hårt och när det blev närkamp var jag så rädd att krasha så jag gav bort den utan motstånd för att safe upp 20:e platsen. Sista varvet visste jag att bara jag håller mig på hjulen och inte inblandar mig i några dumheter är detta grönt. Jag var trött som bara den, men mest nervös. Bara ingen sten fastnar i bromsen eller kedjan går av etc tsc tänkte jag. Men varför skulle det göra det just nu. Jag menar det händer typ en gång per år. Jag rullade in på en 20:e plats och en VM poäng var säkrad. Hur detta kunde kännas så stor skillnad från heatet innan är svårt att förklara men skillnaden mellan 21:a och 20:e kan vara STOR !!

Detta var så enormt kul. Det var som Anders Wallsten från IB sa när han ringde och grattade mig. Det är MX3 VM, tävlingen är i Lettland, banan passar bra för Svenska åkare och många tror sig kunna ta poäng här. Men det är skillnad att kunna ta poäng och ta poäng. Det är inte många som lyckas !!

Alla var glada efter stora Svenska framgångar denna helg men en tråkig olycka hände för David Nilsson från Kristianstad när han tappade kontrollen på sin hoj i ett av platå hoppena. Dom rapporter jag fått talar om en bruten svanskota och en spricka bäckenet. Men vi hoppas i alla fall på snabb reabilitering och att det inte medför några men för framtiden.

Ett stort tack till till min trogna sponsor Silja Line som utöver ordinarie sponsring bjöd på hela denna VM resa med fina hytter, bra mat och schyssta båtar !!

Lite små tävlingar i Sthlm nu under veckan och SM deltävling i Uddevala om 10 dagar.

.... / Niklas