Karriärs sammanfattning
 

 

Karriärs sammanfattning Niklas Granström

 

Bakgrund: Jag har alltid tänkt att den dagen jag slutar åka hoj ska jag medans minnet är färskt föreviga min historia på pappret. Det kan vara kul att kunna gå tillbaka och minnas. "Ja just så var det" Som underlag har jag använt Träningsdagböcker, Anteckningar, granstrom.nu och minnet. En gång sa PG Lundmark till mig någonting som man märker när man tänker skriver från minnet "Man minns bara det roliga"

1978: Hans Niklas Granström kom till världen i lilla Kalix

1990: Niklas var 12 år gammal. Under mina första tolv 12 år hade jag trashat cyklar (Morsans), mopeder, slalomskidor, Snowracers, ja egentligen allt som gick att sätta sönder. Hans 2 år yngre kusin Jonny "Bessen" Larsson hade under flera år kört mini cross i Risön. Detta år är det första minnet jag har av att sitta på en liten PW 80 vid något tillfälle.

1991: Jag fick en egen cross. Det var en KX80 årsm -89. Tillsammans med Johan Zörenstam från Nyborg gjorde vi alla stigar runt byn osäkra. Jag körde överallt så fort det fanns en lucka efter skolan. Under hösten var vi på ett besök ute i Lantjärvs sandgrop när vi stötte ihop med Tommy Barsk. Tommy hade stora visioner för motocrossen i Kalix och han drev även lackeringsfirman Motoart i centrala Kalix som sysslade med hjälm lackering. Barskens firma blev vårt tillhåll efter skolan och han drog senare under vintern igång med organiserade samlingar och träffar i FMCK Kalix lokaler "Frivilligården". Vid det här laget fullkomligt brann jag för motocrossen. Jag skrev träningsdagböcker och pluggade motocross alla vakna timmar av dygnet.

1992: Fick en ny KX 80cc -91. Jag tror den gick 200 timmar med dubbdäck den vintern och när våren kom drog träningarna igång omedelbart med Barsken som ansvarig. Cyklarna och delarna levererades av Fors Bilservice i Kalix och kläderna var av märket Wulf och kom från Tranemo MC Tjänst. Denna sommaren körde vi organiserad träning 2 dagar i veckan med Tommy, Johnny "Wempan" Wennberg, Conny "Ribba" Hedman och Mats "Stålis" Stålnacke. Vid sidan av dessa träningar fullkomligt bodde jag på motocrosshojen och jag tränade själv i stort sett varje dag. Egna banor byggdes (handskottades) och jag tror jag satt 2-3 timmar varje dag på crosshojen. Jag plockade Lingon och fiskade gädda som en galning till soppa pengar och när det gick sönder betalade farsan. Till dom trognaste träningskamraterna hörde Johan From (Hotell Valhall) Robert Zakrisson, Roger Bäckman, Leif Jansson mfl mfl. Jag minns att vi hade samordnad skjuts till träningarna och när någon skjuts var sen ibland så stod jag på bron och hoppade av ilska, jag älskade att träna. Efter att ha tränat ett och ett halvt år hade jag så mycket körtid i kroppen att vi beslutade att jag var redo för tävling. En höghjuling KX80 -92 inhandlades och premiären gick av stapeln i ett regnigt Skellefteå. Jag hade aldrig åkt jordbana förut och det var en spännande upplevelse. Jag tror jag slutade 11: i första heatet och sedan 4.a i det andra. Jag fick i alla fall pokal och var redan såld. Tävlingarna fortsatte denna sommar och resultaten blev bättre och bättre med några 3:e platser som bäst. Men jag rådde aldrig på Jörn Tore Pettersen och Mattias Wikström och dessa "Stora grabbar". Som sista tävling för säsongen blev jag och Emil Öhrlund uttagna till att representera Övre Norra Distriktet på 80cc SM i Helsingborg. Med endast 4 månaders tävlingserfarenhet slutade jag på 15:e plats i detta SM !! En senare väldigt god kamrat i form Jonny Lindhe vann minns jag ...

1993: En ny KX 80-93 höghjuling (18"-21") inhandlades och träningen trappades upp till jag skulle vilja säga för åldern osannolika mängder. Jag bodde på hojen när jag inte var i skolan. Barsken drev på med stenhårda tempopass, korta banor, 2-3 varv krig och bråk i varenda kurva. Jag brottades mot koner och allt och alla som fanns tillhands, jag tränade ofta tillsammans med dom stora hojarna. Vid det här laget kunde jag åka lika fort som dom snabbaste Kalixförarna förutom Jonas Persson. Vid en del träningar var det nästan fajt med nävarna ute på banan och mer än en gång lastade dom stora grabbarna sina hojar och åkte hem i ren ilska. Blockpass, Avsättningar, och nerkörningar tillhörde varje träningspass. Vid några tillfällen höll vägverkets orangea pinnar ut i kurvorna. Jag var tvungen att lägga ner hojen så lågt som Tommy höll den annars träffade den mig i hjälmen och den Motoart lackade hjälmen skulle ta skada. Pinnen sänktes efter varje kurva och tillslut var det omöjligt att klara sig utan att krascha. Dessa orangea pinnar användes även vid hopp där man aldrig fick hoppa kortare än var den låg. Efter varje hopp flyttades pinnen fram där jag sist landade. Denna träningsmetod vi använde var fruktansvärt framgångsrik och lärorik och det hjälpte mig att tänja gränserna oerhört bra. Tillsammans med bara tempoträning byggdes snabbheten upp och under våren kunde jag hålla jämna steg med dom bästa i norra Sverige, Finland och Norge på 80cc och senare under hösten hade konkurrenterna inte chans jag blev därmed Nordcupschampion 80cc. Detta ansågs på så kort tid (2år) vara väldigt bra och jag var nu såld på min sport.

1994: Mitt sista år på 80cc och jag vann allt i norra Sverige jag ställde upp på. Långt innan säsongen var avslutad inhandlades en Honda CR125-93 och istället för att ro iland 80cc klassen började jag tävla i 125cc Junior och låg runt 3:e plats här i Norrland. Jag minns att när jag slutade 80cc karriären hade jag 3st fulla Scanbackar med KX80 delar. Det var typ 50 kolvar och 20st cylindrar. På denna tid hade clipset en förmåga att hoppa ur och riva sönder allt. Dessa Scanbackar slutade senare på soptippen många år senare.

1995: Blev lite av ett mellan år. 125an gjorde mig inte till rättvisa när jag på grund av den låga effekten inte kunde hänga med dom bästa i 250cc Elit klassen på sandbanorna. Pohjanen, Persson, E-son, Ronnle låg i toppen och jag var kring en 7:e plats. Mkt frustrerande minns jag. 125cc klassen vann jag i alla fall men jag behövde mer power och 125an var dyr att hålla i drift.

1996: En ny Honda CR250 inhandlades och jag åkte i 250cc Junior klassen. Som tur var åkte vi ihop med Elit klassen och jag försökte alltid jämföra mig med dessa killar. Jag kröp under året närmare och närmare dom bästa men kunde sällan tvåla dit dom. Junior klassen vann jag utan problem men hade alltid siktet inställt på "Grabbarna" längst fram.

1997: Mitt första riktiga kontrakt "signades" med TT Trading i Kiruna och det innebar en Suzuki RM 250, lite fria kläder och rabatt på tillbehör. TT Trading betalade även ut "TT Dollar" till mig efter resultat i olika tävlingar. TT Dollar var helt enkelt ett sorts presentkort jag kunde köpa delar och tillbehör för i affären. Storleken på dessa checkar var baserat på ett i förhand uppgjort belopp som var baserat på resultaten i tävlingarna. Detta var en bra morot och jag vann återigen 250cc Junior klassen i Nordcupen och kröp samtidigt närmare dom bästa.

1998: Den vintern/våren gjorde jag mitt sista år på Gymnasiet i Kalix och jag hade lärare som pushade mig hårdare på crossen än på utbildningen. (Även om skolan gick bra den också) Här var det inga problem att få ledigt för att åka och träna utomlands. Jag surfade cross på rasterna och i datarummet på plåtverkstan fick jag kontakt med en intressant person i Kalifornien på motocross chatten på www.motocross.com Han var en riktig entusiast och jag bestämde att åka dit tillsammans med Emil Öhrlund och i sista stund hängde även Niklas Månsson från Skåne med. När mannen hämtade oss på flygplatsen visade det sig inte vara ngn mindre än Ross Maeda från Kayaba och ägare av "Enzo Racing". Denna vinter åkte vi på grymma privata crossbanor. Ögonen var som fotbollar när Ross tog med oss på hans testdagar hemma hos Jeremy MC Grath, Jimmy Button, Pro Circuit teamet mfl mfl. Vi fick gratis prylar vart vi än åkte genom Ross och väskorna var fulla med prylar från Oakley, No Fear, N-Style etc etc när vi åkte hem. I Sverige åkte jag Suzuki för TT-Trading igen men jag satt lite fast i utvecklingen. Jag hade bra material och en fin uppbackning och jag kunde vinna några Nordcups tävlingar utan att i mitt tycke riktigt ta det där sista steget uppåt. Jag stack tillbaka till Kalifornien när säsongen var slut hemma …

1999: Frisedeln från lumpen var kirrad och jag tillbringade hela vinter halvåret i Kalifornien. Ross var väldigt trångbodd med sin familj men han styrde ihop mig med Dan Mclintock och jag fick bo hos honom i hans enorma villa nere i Laguna Niguel (Södra LA) Denna vinter hände det grejor. Jag tränade arslet av mig och när jag tittar i träningsdagboken är det en vacker läsning. Vistelsen avslutades med några deltävlingar i högsta AMA serien. Bästa resultaten var en 42:a plats i Anaheims Supercross och en 72:a plats på Glen Helen Nationals. Jag landade i Sverige tre dagar före första Nordcupstävlingen och var i strålande form. Suzukin gick som på räls hela säsongen och Stiffie kläderna är i mitt tycke än idag dom coolaste jag tävlat i. Säsongen var en lång fajt med Jonas Persson om den totala segern och i sista deltävlingen skulle allt avgöras. I första heatet ledde jag men fick en sten i ögonbrynet av en varvad och blodet pumpade ut över hela mig under sista varvena. Jag syddes inne på akuten i Boden mellan heaten, återvände från akuten byte till rena kläder och gjorde sedan mitt livs heat och vann hela Nordcupen. Jag har sagt det och säger det igen. Det var i och med denna vinst som allt lossnade. Intresset att hjälpa mig blev jätte stort och jag utnyttjade segern max och la mkt krut på marknadsföring. Ett steg i ledet var bland annat att starta www.granstrom.nu som ni nu som så många andra läser detta på.

2000: Jag spenderade vintern i Kalifornien igen och skaffade ett bra liv där. I tre tävlingar stod jag på pallen i Intermediate klassen. Jag styrketränade stenhårt denna vinter och la på mig 10 kilo muskler. Faktum är att än idag har jag aldrig vägt så mycket som jag gjorde när jag kom hem efter denna USA vistelse. Det har som närmast skiljt sex kilo från denna "monster" vikt ! Hemma i Sverige och Nordcupen åkte jag 90 tävlingsheat utan att bryta ett enda. Behöver jag säga att Suzukin gick bra ?? Markus Jaakkola gjorde intåg i Nordcupen detta år och han vann 80 % av heaten och jag dom resterande 20 %. Jag blev därmed av med Nordcupstiteln men tog däremot tillräckligt med uppklassningspoäng och var därmed ända Elit åkaren norr om Sundsvall.

2001: Jag omsatte nu så mycket pengar på crossen att jag startade Niklas Granström Racing KB och kunde börja leva på sponsorpengarna. Jag lärde mig driva företag och sportsmässigt var det mitt rookie år som Elit åkare och SM serien. Martin Dygd special tränade mig mycket under vintern som jag först tillbringade i USA och senare Spanien. Jag och Dan Jonsson åkte detta år tillsammans till Spanien och jag tävlade varje helg med blandad framgång. På dom torra hårda banorna hade jag problem men när det fanns grepp i backen var jag alltid med bland dom bästa. I slutet av vistelsen tränade jag ihop med EM landslaget och slog allihopa på en tidsträning i Los Dolores. Tyvärr bröt jag foten två dagar innan jag skulle resa hem och jag fick ett ofrivilligt uppehåll i säsongen. Men jag var redo igen innan första SM'et i Skene där jag kvalade in och slutade 24:a. Vid den tredje deltävlingen infriades mina mål när jag gick imål som 12:a i 250cc klassen i Vimmerby. Jag minns ännu hur otroligt stolt jag var över dessa poäng när jag lastade bussen den eftermiddagen. I Nordcupen hade jag och Markus Jaakkola stenhårda fajter i varje heat och trots att jag vann 4 av 7 deltävlingar och aldrig var sämre än tvåa i något heat så slutade jag tvåa totalt 1 poäng efter!!

2002: Anbud från Elitserie klubbar damp då och då ner i brevlådan och ett trevligt erbjudande från CEC i Jönköping med boende, jobb etc. etc. lades fram. Jag tackade efter övervägande nej och fortsatte ännu en säsong med TT-trading på Suzukis 250cc 2 taktare. Säsongen började strålande nere i Spanien. Bra träning och bra utveckling med några pallplaceringar och några riktigt tuffa tävlingar i Spanska mästerskapen. Tyvärr började en jobbig tid när jag omedelbart efter hemkomst drog i backen i ledningen i Umeås Nordcupstävling. En ganska tilltyglad axel med frakturer lite här och var blev konsekvensen av stenen mitt på raksträckan. Det tog 12 Veckor innan jag satt på hojen igen och åkte direkt 3 tävlingar efter det med vinst i samtliga innan oturen var framme igen när jag bröt handleden i en startkrasch i Hofors. 5 nya veckor utan åkning och direkt till SM deltävlingen i Skellefteå. I 30 graders värme med lindad handled, axeln tejpad och massor av smärtstillande i kroppen hade jag oddsen mot mig. Detta skulle ändå bli en av karriärens höjdpunkter so far. "Hemmaplan" otränad och uträknad samt svimfärdig i värmen blev jag 10:a i 250cc klassen. Efter den sommaren och dom skador som varit var detta ett av dom skönaste minnena i karriären. Kroppen tog så stryk denna SM helg att jag fick vila 3 veckor igen direkt efter för att läka skadorna bättre men det var det värt. Åkte sedan resten av hösten med mycket smärta men vann samtliga tävlingar jag ställde upp i. För att kompensera den skade drabbade säsongen åkte jag nästan omedelbart till Kalifornien för att tillbringa vintern där. Men vistelsen blev kort när jag efter bara 12 dagar landade kort i ett dubbelhopp och bröt fotleden. Detta var liksom pricken över i:et i en strulig säsong blandad med framgång och riktigt tunga motgångar. Dessa skador följde mig lite på ett eller annat sätt resten av karriären och jag tror i efterhand dom hade ganska stor inverkan på mycket.

2003: Efter det skadedrabbade året behövde jag en ny strategi och ett nytt mönster för att komma i balans igen. Idrotts psykologi med Sans & Balans och en förändring i min åkning trodde jag var lösningen. Jag ville inte se samma hakskydd på hjälmen ngt mer. Jag ville ha ny färg på skärmen, hitta nya styren, storlekar och kör mönster samt nytt upplägg i träningen. Jag bytte märke till Yamaha, och fick helt nya bransch sponsorer. Tiden med TT-Trading och Suzuki var över och jag kommer alltid vara dom tacksamma för allt dom gjort för mig men jag behövde en ny miljö för att bryta en trend. Kalix Snöskoter & MC gjorde en helhjärtad satsning och lånade ut 7 nya Yamaha cyklar i form av 3st 250 2-takt och 4st av den för året nya 450 4-taktaren. Jag åkte ner till Spanien i februari direkt efter fotskadan läkt och detta blev vändningen, ny åkstil på fyrtaktaren och ett lugnare chassi hjälpte mig att hitta balansen igen. Därefter hoppade jag mellan hojarna som ingenting och stabiliteten kom tillbaka. Som grädde på moset blev jag sedan uttagen att åka första EM deltävlingen i Merida utanför Madrid. En bana jag kände till väl och gillar skarpt. Där slutade jag 22:a efter att ha varit nära poäng i det andra heatet. Hemma i SM serien åkte jag på 2 taktaren och slutade på totalt 17:e plats efter att ha gått i mål mellan 11:a -19:e i varje heat. Nordcupen vann jag 11 av 22 finalheat men bröt tyvärr 2 och tappade totala segern till Finlands Matti Mätä med ynka 6 poäng av 1200 !! Åkte även Nordiska mästerskapen för Sverige denna sommar och slutade 9:a

2004: Nytt förtroende av Kalix Snöskoter och MC och försäsongen var identisk med tidigare år. Först styrketräning och efter nyår iväg till Sydeuropa. Efter Spanien körde jag några veckor i Italien och Holland/Belgien för att komma hem lagom till SM premiären. Det blev framgång i SM direkt när jag slutade 6:a Kristianstad. SM serien fortsatte jämnt och bra under hela säsongen och jag var som bäst 5:a och topp 10 alla heat utom i Västerås (13) Jag slutade på en total 9:e plats i serien. Nordcupen vart en enkel biff detta år och när två deltävlingar återstod hade jag redan säkrat totala segern. Det var bra rull i racingen nu och jag omsatte nästan en halvmiljon i racing bolaget. Jag hade 30 000 unika besökare på granstrom.nu och vistades i 15 länder och åkte 118 tävlingsheat detta år.

2005: Detta år skulle bli mitt absolut bästa i karriären. Det är denna säsong jag kommer minnas när jag är 50år. Nytt kontrakt med KSMC och där nu även Yamaha Center i Luleå slöt upp bakom med fria cyklar och gav full support. Jag lade upp försäsongsträningen på Nautilus gym i Hammarby Sjöstad i södra Sthlm där jag bodde under senhösten. I månadsskiftet januari - februari anställde jag för första gången i min karriär en heltidsanställd mekaniker i 6 månader i form av Henry Sundqvist. Jag och Henry tillsammans med Mikael "Gupplan" Gustavsson tog ett säkert kort och åkte ner till Solkusten i Spanien för 2 månaders träning och tävling. Med en mekaniker vid min sida hela tiden blev det lättare att fokusera på körningen och jag utvecklades ytterligare ett steg under denna vistelse och jag åkte hem med några bra försäsongstävlingar och några topp tio resultat i Spanska mästerskapen. Väl hemma på Arlanda fick jag veta att jag fått en plats i MX3 landslaget och en fast plats i VM under året. Jag och Henry åkte i illfart upp och inredde en ny buss jag beställt tidigare och två veckor senare var vi nere i Castle Nevau i södra Frankrike för VM premiären i MX3. Det var en väldigt svår bana och det visade sig att det skulle saknas ca 2 sekunder för att jag skulle kvala in och samtliga Svenskar utom Johnny Linde fick vända hem utan en finalplats. VM fortsatte i Italien och jag kom närmare och närmare att kvala in när jag slutligen i slutet av Maj vid Hollands deltävling lyckades sätta en tid som räckte för final. Dock lät dom första VM poängen vänta på sig till i juni när jag vid Lettlands deltävling i det andra heatet tog 1 poäng (20:e plats) efter att ha missat poäng på slut varven i det första heatet. Tuffheten och respekten man fick ute från VM tävlingarna var en bra erfarenhet till SM tävlingarna som hela säsongen gick över förväntan. Jag låg oftast och drog kring en 5.e plats och var aldrig sämre i mål än 9:a. Inför sista Superfinalen i Kristianstad skiljde bara 4 poäng upp till Bronset. Efter en fadäs i starten var jag iväg som 38:a och körde upp mig till 5:a imål. När 2 varv återstod hade jag Bronset men under sista två varven lyckades Dan Åkesson köra om 2st och tog därmed Bronset med 2 poängs marginal. Övriga tävlingar denna säsong innebar vinst i alla Nordcups tävlingar jag startade i och en mängd mindre tävlingar. Jag blev vid ett tillfälle inbjuden till Island och åkte därifrån som vinnare i deras mästerskapstävling. När säsongen summerades hade jag vistats i 23 länder och gjort mina bästa resultat någonsin. Jag var jag väldigt nöjd och snabbare än någonsin.

2006: Trots dom bra resultaten under -05 kände jag att motivationen att göra om det igen började tryta. Efter avslutad säsong startade jag Northpower som till en början växte snabbt. I detta företag involverades motocrossen snabbt och teamet Northpower Yamaha Racing Team startades och Per Nyberg samt Marcus Omnell stod som team kollegor. Jag beslutade att ge motocrossen ett år till för jag ville så gärna ha den där SM medaljen jag med minsta möjliga marginal missade -05. Jag tävlade nere i Spanien denna vinter och i Stockholm hade jag 6 anställda och halva benet i arbetslivet. Jag gjorde ett tappert försök att ta med liten Yamaha 250F ner till Spanien för att öka på agresiviteten och få lite nytändning. Till en början gick det väldigt bra och jag gjorde bra resultat på dom små tävlingarna. Men allt eftersom och det drog ihop sig till dom stora racen och specialisterna på dom små hojarna började få ordning på maskinerna och kroppen hade jag inte mycket att säga till om. Samtidigt kände jag att kroppen vart trött väldigt fort och dom problem med rygg, mage etc. etc. jag kände av under -05 nu bara blev värre. När jag kom hem fick jag ut mina stora hojar till MX3 klassen. Jag avstod start i MX3 VM och fokuserade bara på SM. Tyvärr började SM på sämsta tänkbara sätt när jag vid premiären i Saxtorp fick bryta andra heatet i slutet och istället för en kassasäker 5:e plats blev det en 0 poängare. Det kändes som att luften helt gick ur mig i och med denna start och jag fortsatte med ett ben på firman och ett ben på crossbanan. Det blev ingen vidare säsong efter detta, till höjdpunkterna kan räknas några heat placeringar kring 5-6:e platsen i SM. En fin 5:e plats i Finska Mästerskapen MX1 och några vinster i lite små tävlingar. Jag blev även uttagen till Sveriges VM deltävling i MX3 och gjorde ett snabbt inhopp där med 5 nya VM poäng som följd efter en 17:e och 19:e plats i ett betydligt sämre motstånd än under -05. I slutet av säsongen tog jag det definitiva beslutet att min Elit satsning på motocross får vara till ända. Vid det här laget hade jag ca 10 anställda i företaget med nya visioner för Northpower. Detta tillsammans med att jag under hela andra delen av säsongen inte kunde göra mig själv rättvisa för kroppen värkte för mycket gjorde det till ett ganska enkelt beslut. Denna säsongs stora glädje ämne var team kollegan Per Nybergs framfart som på rätt material utvecklades i rasande takt och var under slutet av säsongen Sveriges snabbaste Junior. Sponsorerna avtackades efter säsongen och ett samarbete som för vissa pågått i upp till 10 år var nu till ända. Sporten jag levt för skulle nu förpassas till minnet och i fortsättningen ska jag njuta av motocross inte jobba motocross.

2007: Och vidare >> Niklas Granström Racing KB lever kvar och har inriktningen mot ett och annat läger när tid blir över. Import/Export av motorprodukter står även i verksamhetsbeskrivningen och detta sker i mån av tid. Lite motionsåkande på en YZ450F och just nu lite uppdrag för SVT, TV4 och Umar Khan är den enda direkta anknytningen till motocross.

Epilog: Massvis med roliga minnen ploppar upp när man tänker efter och man har verkligen fått träffa människor som är helt fantastiska i Sverige och ute i världen. På köpet har man även utvecklats till en strateg inom marknadsföring och lärt sig driva företag, ta ansvar och bita ihop när det är jobbigt. Jag vann aldrig någon SM tävling men var nära ett totalt brons Jag tog några strö poäng i VM och vinna fick jag lära mig vinna uppe i norrland. Jag kan räkna ihop till ca 300 pokaler varav ca 130 är vinster. Denna så mycket omtalade Nordcup tycker jag vi ska vara rädda om, det är en bra plantskola och jag tror att Nordcupen kommer att fostra 2-3 åkare varje årtionde som kommer att vara med inom topp 10 i SM och dra. Hoppas att någon kommer gå ändå fram någon gång. Av facktidningar och media fick jag flera pris för bästa hemsida och har fått göra mycket knasiga/roliga inspelningar med tv och radio. Vem minns inte reportaget i ZTV när jag och Zlatko åt löjrom med sked och åkte cross inne på Nattklubben i Kalix?? Eller när jag tränade med Procircuit teamet i Rail Road Canyon i USA och backarna var så stora att dom böt kolv på 125an i varje paus. Eller när jag och Peter Grönroos friåkte i Glamisöknen och bodde på "Batesmotel". Eller den gången Jeremy MC Graths syster stötte på mig och Fredrik "Frog" Berggren under en SX tävling i Las Vegas. Eller dom gånger man gått ut på en perfekt jordbana och att köra cross har vart lika lätt som att gå.

Bästa minnet: Många frågar mig vad jag minns mest om jag bara får välja en enda sak: Det blir olika svar varje gång men något som ständigt kommer upp i tanken är när jag vandrade genom tunneln (Typ 10x10 meter bred/hög) in på Arrowead Pound i Anaheim, LA, CA. Min mekaniker sköt cykeln och i jag hade all utrustning på mig utom glasögonen. I slutet av tunneln såg man ljuset, och publiken. I denna tunnel möte man light klassen (125cc) som kom in efter heatet och när dom varvade till för att skaka av jorden under skärmarna bara skakade luften i tunneln av ekot från dessa vrål trimmade 2 taktare. På höger sida stod en präst och samtalade med några förare som ville lyssna till hans böner. Desto närmare "ljuset" jag kom desto närmare mitt livs ögonblick. Just denna vandring till min första SX tävling kommer jag ALDRIG glömma. Mina första VM poäng i Lettland är ett liknande minne.

Som sagt man minns så mycket kul men väljer att avsluta med en summering:

Summering: Jag gjorde vad jag kunde med min crossåkning och efter dom förutsättningar jag hade. Ingen kan säga att jag inte försökte. Jag har kämpat, haft kul, rest, fått lärdom för livet och träffat många bra människor. Detta stavas E R F A R E N H E T, ett ord som är dyrt och kan göra ont att få, men en lärdom för livet.

Tack för er tid att läsa igenom sammanfattningen. Hoppas vi ses därute .. /Niklas Granström